Johan Hultberg (M) och Mikael Bladh (M) har i GA 18 februari försvarat sitt beslut att i riksdagen rösta ner S lagförslag för att åtgärda dagens orättvisa system där patienter med en privat sjukvårdsförsäkring kan köpa sig förtur inom offentligfinansierade vården. M:s argument är enkelt: de anser att det är bra att försäkringspatienter kan köpa sig förtur – för då behöver ju dessa vänta kortare tid. Dessutom tycker M rent allmänt att köerna är för långa.
Vad gäller köerna råder i grunden inte någon politisk oenighet mellan partierna. Alla vet att de långa köerna beror på att det finns för lite utbildad personal samtidigt som den utbildade personal som finns inte söker sig till vårdens tyngsta arbetsplatser. Det rör utöver rena resursfrågor till stora delar organisatoriska och arbetsplatsnära frågor där vi socialdemokrater nu i opposition dragit igång ett stort utvecklingsarbete för att finna nya politiska reformer och förbättringar. Men de förslag som den nya regeringen hittills presenterat på detta område kan på inget sätt beskrivas ”som en rivstart”. Tvärtom innebär det en tvär inbromsning när platser inom vuxenutbildningen skalas ner och undersköterskelyftet avslutas i förtid.
Det som Hultberg och Bladh samtidigt väljer att inte kommentera gäller frågan om det orättvisa med köpt förtur till vård. Om att kroniker och äldre personer, främst kvinnor, får vänta längre på vård än medelålders män med god hälsa och höga inkomster som har köpt en försäkring. De nämner inte med ett ord att det handlar om en strukturell orättvisa eftersom dessa grupper inte får teckna en försäkring ens om de skulle ha råd. De nämner inte att ordningen innebär att vi med våra skattemedel understödjer en försäkringsbransch som gör skillnad på folk och folk och som underminerar hälso- och sjukvårdens mål om en sjukvård där den med det största behovet ska ges företräde.
Gräddfiler har inget i svensk sjukvård att göra.