De styrande i socialnämnden (M, C, KD) skrev i en insändare 19/2: "Det är alltså inte en bra idé att kräva att det ska finnas ett exakt antal undersköterskor som jobbar på en avdelning vid en viss tidpunkt på dagen, eftersom behoven kan skifta stort beroende på vilka personer som bor där."
Behoven kan skifta stort, det är sant. Men, det ska finnas tillräckligt med personal i huset så att resurserna snabbt kan omfördelas mellan avdelningarna. En grundbemanning som säkrar hela verksamheten dygnet runt. Särskilt i dag när det finns dåligt med personal som kan hoppa in med kort varsel.
Det fanns en tid när man kunde flytta in på ett särskilt boende (säbo) och tilläts vara så gott som självgående. Lite punktinsatser bara. Personalen fanns där som en trygghet. Där är vi inte i dag. Det är inte världslätt att få beviljat en plats på ett säbo i dag.
Många som flyttar in på äldreboende i dag är multisjuka och i behov av avancerad omvårdnad, som måste få ta den tiden det tar utan press. Bemanningen har inte följt med i utvecklingen. Personalstyrkan är densamma från tiden då man kunde flytta in på boende för att man kände sig otrygg hemma och ville ha lite sällskap.
Det finns ett stort glapp i utvecklingen inom äldreomsorgen. Konsekvensen av det har kostat många äldres liv i pandemins framfart. Den medicinska vetenskapen går framåt och gör att många fler kan leva länge med kroniska sjukdomar.
Kraven ökar, men resurserna håller inte samma takt. När personalen måste springa fortare så ökar risken för avvikelser. Den värdefulla personalens hälsa påverkas negativt av att inte känna sig tillräcklig.
"Villkoren för personalen speglar villkoren för de äldre. Det är ofrånkomligt." (Tobias Baudin, fd förbundsordförande Kommunal).