Julkalendern på TV blir ofta kritiserad. Något jag reagerade på i En hederlig jul med Knyckertz är att även vuxna talar som en del ungdomar, som fått för sig att byta ut "var" mot "vart". Mamman säger "Vart har du Ture?", "Skriver han inget om vart han gömt..." och "Idag ska Ture berätta vart han har gömt lull-lullet." Dessutom säger biskopens dotter "Kom mamma, jag ska visa vart den är." Även i Kronprinsen som försvann förekommer detta. Narren Amir säger "Men jag vet inte vart kronprinsen är." Likaså TV-serien Vår tid är nu och filmen Unga Astrid förstördes av detta idiotiska påhitt. Det låter förstås väldigt konstigt. Hur kan man slutföra produktioner med så grova fel? Regissören och andra borde ha reagerat. Tänk om barn som hör det tar efter och säger helt fel? Detta har gått mig på nerverna ett antal år. När ska de sluta med denna befängda idé?
En efter en lämnar de folkkära artisterna och skådespelarna oss. Den senaste tiden bland andra Sven-Bertil Taube, Lasse Lönndahl och Bert-Åke Varg.
Nu efter att Varg avlidit, iförd smoking på väg till nyårsfirande, lyssnade jag på en LP med sånger han sjöng in 1953. Att han var sångare är inte så välkänt, därmed kan man kalla även honom "artist". Annars är han för mig främst ugglan Helge, Pentti Varg samt Dupontarna med fler på Tintin-skivor.
Taube var en gigant som förvaltade sin fars arv med bravur, och var även en framstående skådespelare. Alla svenskar borde kunna åtminstone några Taubevisor.
Lönndahl sjöng in sin första skiva redan 1949, Tangokavaljeren, vilken var det stora genombrottet. Under 50-talet blev han en stor tonårsidol och hade den allra första ettan på Svensktoppen: Midnattstango. Dessa lämnar ett enormt tomrum efter sig. Det är oerhört sorgligt att de flesta stora artister har dött, de som är kvar är lätträknade. En stor del av svenska folket lär känna sorg och saknad.