Jag pratade om Sveriges mottagande av ukrainska flyktingar. Jag företräder 40 svenska volontärorganisationer i dialogen med regeringen kring det ekonomiska stöd som ges till Europas frihetskämpars familjer i Sverige.
Sverige har visat sig vara ett av de svåraste länderna för ukrainarna att komma till. Vi är i särklass sämst i Norden. Över en tredjedel av de som sökt skydd i Sverige har flyttat vidare eller återvänt. Besvikelsen på Sverige är mycket stor och vi har fått dåligt rykte bland ukrainare i världen avseende hur vi tagit emot familjerna här.
Nu har ett nytt lagförslag lagts fram, men det kommer minst att dröja till november innan det kan träda i kraft. Förslaget innebär en rad förbättringar och innebär att vi höjer oss till ungefär den nivå som våra nordiska grannländer erbjöd från början.
Något som har räddat situationen för många är hur boende i Sverige agerat. Många har donerat och många ger av sin tid. Ukrainarna vittnar om stor hjälpsamhet och uttrycker en stor tacksamhet för detta. De förstår inte hur det kan vara en sådan skillnad mellan myndighetssverige och folket.
I framläggandet av det nya lagförslaget skriver regeringen att de räknar med att ytterligare 10 000 ukrainare ska ha lämnat landet när det träder i kraft. Jag måste ställa mig frågan – är det ett önsketänkande från regeringen?
I veckan träffade vi migrationsministern. Vår vädjan var – utöka det ekonomiska stödet NU, i väntan på att ny lagstiftning träder i kraft. Det går! Tyvärr hamnade även en ny punkt på dagordningen.
Det jag såg och hörde om Region Gotlands hanterande av de cirka 200 ukrainska flyktingar, som fått skydd på ön, är skrämmande. På ett boende under all kritik och med synbara mögel- och säkerhetsproblem trängs familjer i trånga rum och helt utan att regionen gjort något för att göra det trivsamt. Det verkar gälla även i mottagandet.
Jag upplevde tre fina saker där. Volontärernas arbete för dem, det varma välkomnande jag fick och rummet med massa mat donerat av gotlänningar. Jag uppmanar Regionstyrelsen att omedelbart göra ett studiebesök och räddningschefen att göra en säkerhetskontroll. BRIS betonar i en ny rapport att ett lands mottagande av människor på flykt kan ha lika stor, och till och med större, påverkan på den långsiktiga psykiska hälsan än det som hände innan eller under flykten.
Även om regeringen inte gjort mycket hittills för att leva upp till det sistnämnda, så betyder det ju inte att Region Gotland behöver gå i de fotspåren. Jag blev chockerad, då jag ju vet att gotlänningarna är ett folk med mycket omtanke om Ukraina.