Bondeprotesterna runt om i Europa har triggats av en mängd olika beslut och händelser. Men det finns en gemensam grund i alla protester och det är samma som orsakar nedläggningen av lantbruk i Sverige.
Varje år lägger cirka tusen lantbrukare i Sverige ned sin verksamhet. Mer och mer mark läggs i träda. Mejerier har svårt att gå runt. Antalet stora slakterier i Sverige kan räknas på två händer. Det pågår en stor omvandling i lantbruket, trots att vi i flera år uppmärksammat problemen och politiker i alla läger pratat om hur viktigt det är att Sverige ökar sin beredskap.
Efter Europaparlamentsvalet väntar en mandatperiod i EU där jordbrukspolitiken ska revideras. En sak är säker - den befintliga europeiska jordbrukspolitiken har stora utmaningar. Den har varken stärkt lönsamheten, konkurrenskraften eller hållbarheten tillräckligt.
För att det ska ske krävs balans. För att klara en omställning behövs investeringar, för att kunna investera behövs svarta siffror i böckerna och ökad lönsamhet. Politiken måste därför prata både om hållbarhet och lönsamhet. Det finns ingen motsättning, det är tvärtom, lönsamhet och hållbarhet hänger ihop.
Svenska lantbrukare har pratat om att nå fossilfrihet till år 2030 i över 10 års tid. Men utan lönsamhet blir omställningen en omöjlig ekvation.
Nästa mandatperiod måste därför jordbrukspolitiken fokusera på både lönsamhet och hållbarhet. Hållbarheten i jordbruket behöver öka. Antalet pollinerare minskar, torka och översvämningar ökar i frekvens, jordarna i Europa blir näringsfattigare och vi ser hur skogsbruket drabbas av barkborreangrepp och andra miljörelaterade problem.
I ett polariserat EU där högern bara pratar lönsamhet och vänstern bara hållbarhet, måste vi som ser att båda värdena är viktiga höja rösten.
Centerpartiet är den rösten. Nästa mandatperiod måste leverera minskad regelbörda, ökad konkurrenskraft och bättre betalt för klimat- och miljönyttor. Vi vill att jordbruksbudgeten långsiktigt går till klimat- och miljöersättningar, till innovation och investering i produktionshöjande åtgärder som täckdikning, och andra åtgärder som inte driver upp markpriser eller är kopplade till en viss produktion. Sådana reformer kan göra jordbrukspolitiken det den är till för – att på ett hållbart sätt trygga vår livsmedelsförsörjning.