Fågelns röda bröst
bleknar på syrenens gren
i Gaza finns inga rödhakar
för flickan på bilden finns ingen gren
hon gråter jag gråter
hennes ögon
tittar förtvivlat på mig
jag ser hennes smärta
varför jag, varför vi, frågor till oss
vad har vi gjort som ännu inte levt
frågar men inget svar finns
ja varför får hon inte se fåglarna
vid tio år berövas hon framtiden
hon som inte hade något annat än hopp
hon straffas för de vuxnas
oförmåga att ansvara, att känna, att kunna.
Genom fönstret i min trädgård finns rödhaken
den finns här
men inte i den lilla flickans blick
vid tio år berövas hon framtiden
jag gråter för människornas skull
vi bör alla gråta, gråta för fågeln som
aldrig syns mer
i dammolnet vid yttersta horisonten.