Personal på ett av Region Gotlands demensboenden framför en närmast ohållbar arbetssituation med försämringar i arbetsmiljö, arbetstyngd, arbetsfördelning, möjlighet till återhämtning. Anställda uttalar rädsla för repressalier om obekväma åsikter framförs till närmaste chef. De upplever ett destruktivt ledarskap.
Det är allvarligt om anställda upplever sig skrämda till tystnad på sin arbetsplats. Allvarligt är även, att socialdirektör Marica Gardell inte verkar vilja föra diskussionen om anställdas arbetsvillkor på öppen arena. Hon väljer att flytta spelpjäserna efter gamla invanda drag.
Medarbetare inom Region Gotland uppmanas lyfta arbetsrelaterade problem med närmaste chef, skyddsombud, facklig representant.
Om gehör inte fås, föreslår Marica Gardell en direkt kontakt med henne eller HR (Human Resources). Det finns ”upparbetade vägar” att ta, menar Marica Gardell.
Men, är det inte just dessa utnötta vägar vi har trampat färdigt? De leder ändå ingen vart. Jag föreslår, att vi istället vågar bryta nya vägar in mot framtiden.
Nyttja användbara spelpjäser i form av utökad bemanning med minskad arbetstyngd och bättre arbetsfördelning som resultat. En schemaläggning där delade turer avskaffas och sammanhållen tid ges för återhämtning. Vi behöver snarast avskaffa den spelregel som säger att, allt färre ska utföra allt fler arbetsuppgifter under allt kortare tid.
Det är inte fler upparbetade vägar vi behöver. Det är den samlade erfarenhet och kunskap våra undersköterskor, vårdbiträden, anställda vikarier besitter som ska göra en ny väg framkomlig inom öns vård och omsorg. De alla, vilka genom sina likheter och olikheter kan göra arenan till en plats där förändringen kan ta sin början!