Utsatta kvinnor får inte den hjälp de behöver

Jag tillhör en av alla de gotländska kvinnor som inte syns i samhället men som finns.

Brister i både information och bemötande.

Brister i både information och bemötande.

Foto: DRAGO PRVULOVIC / SCANPIX

Insändare2021-10-01 18:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag lever med ständigt hot från personer som vill skada mig och till och med döda mig. Jag är en helt vanlig kvinna med karriär bakom mig och ett brett socialt umgänge. Men bakom fasaden blev jag i flera år utsatt för fysiskt och sexuellt våld. Efter en grov misshandel där jag fördes medvetslös till sjukhus fick jag av läkare hjälp att lämna och fördes till skyddat boende. Det var några år sedan men ända sedan dess har jag levt med hot och våld och ständig flykt vilket inneburit att jag också utsatts för ekonomiskt våld. 

Det är inget som helst fel på mig mer än att jag blivit mycket illa åtgången. Jag behöver hjälp fortsatt för att inte bli upphittad. 
Tyvärr har det visat sig att den hjälpen är totalt inkompetent här på Gotland. Den är utspridd och inga konkreta direktiv om var hjälpen finns. Inga tydliga nummer på Region Gotlands hemsida. Bara en massa onödig text.

Långa textavsnitt har man inte tid att läsa när det är bråttom. Sedan finns en del på Öster och en del på Polhemsgatan men hur ska en behövande kvinna veta vart man ska vända sig? Så splittrad enhet är inte acceptabel. Sen kommer nästa hinder och det är att någon helst ska svara. Jag har under våren i flera månader sökt Familjefrid men utan resultat. Till slut orosanmäler min väninna och hennes man situationen, men inget hände. Då anmälde vårdcentralen, men inget hände. 

Inte förrän vårdcentralen anmälde till socialdirektör Marica Gardell kontaktades jag av Familjefrid, då var min skyddade identitet röjd.
Det här är inte acceptabelt! Jag kunde och kan fortfarande utsättas för allvarliga incidenter på grund av detta eller någon annan. 
Någon kan till och med dö för deras slapphet. Jag vet att fler kämpar då detta blivit känt av vårdcentralen. 

Man är inte mindre värd för man hotas och tvingas fly i flera år. Det är inget fel på vare sig dig, min medsyster därute, eller mig. Det är samhällets skyldighet att bistå med hjälp och stöd. 

Har man utsatts för grovt våld och har skador som PTSD och annat är man inte störd eller psykiskt sjuk och ska inte behöva få höra det.
Det fick jag höra i dag på Familjefrid här på Gotland.

Något så okunnigt får man bara inte slänga ur sig, då är man verkligen på fel plats. Det är en extremt grov kränkning som jag och många kvinnor ofta fått höra av våra män. Det är totalt oacceptabelt att kränka en redan utsatt.
I Stockholm blir man uppringd inom 24 timmar, det måste självklart fungera även här.