Utstrålningens effekt på mark och vatten

Insändare2022-01-10 10:10
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Våren 2021 visade sig himmelen vara riktigt blå i maj, juni innan bränderna på norra halvklotet förde upp mer partiklar på hög höjd, än vad trafikflyget någonsin gjort. Utstrålningen av värme från jorden är alltid större än just instrålningen där solen är ”uppe”. 

Klimatgaserna skyddar runtom jordens inre atmosfär och håller kvar värme intill jorden. Vid den klara himmelen kyldes mark och vatten normalt under maj, juni så markant att algblomningen runt Gotland uteblev. Växtligheten fick en rivstart då den svala yttemperaturen, dygnet runt, sparade på vatten, som inte behövdes för att kyla växterna och begränsade uttorkningen av skog, mark, som orsakar de omfattande bränderna.

Orsaken till den globala uppvärmningen är just det att all förbränning medför stora mängder partiklar som förs upp i lufthavet, där underkyld vattenånga fryser på partiklarna och bildar ett jättelikt kristalltak runt, som hindrar utstrålningen från jorden dygnet runt.
I juli var kristalltaket så omfattande att kretsloppet med bymoln bryts och det blir låga moln som fylls på med fukt, medan temperaturen stiger, för att på eftermiddagen bli ett lugnt ihållande regn när den svalare luften inte kan hålla kvar fukten.

Jag fascineras av regndansen som urfolken utförde vid torka, en stor eld, intensiv dans så att dammet steg från marken, sögs in till elden, för att föras upp i luften och där bilda bymoln.

Algerna i havet släpper sina sporer när temperaturen i vattnet stiger, då bildas bymoln som skuggar och kyler.
Alla partiklar som förs upp i luften påverkar bildningen av iskristaller, som effektivt stänger av den naturliga kylningen runt jorden.