Det är inte bara Askungen som står och spanar längtansfullt mot en fjärran bal, som möjligen kan vara långtråkig eller alldeles, alldeles underbar. Wisbygymnasiets bal med tillhörande kortege är en given höjdpunkt i upptakten mot studenten, men för många studenter är den mest ytterligare ett befästande av utanförskap.
Att balen av tradition bygger på tvåkönad tvåsamhet må så vara men samhället förändras och i dag kan man ställa högre krav på att studentfirandets riter är inkluderande och välkomnar både dem som vill gå med någon av samma kön och dem som inte har någon partner eller kanske hellre går som ett kompisgäng. Det kan man begära av en skola som har visionen att vara ”i framkant när det gäller att möta dagens och morgondagens behov i samhället”. Eller som ”präglas av respekt, omtanke och god gemenskap”, för att fortsätta citera rektor Peter Lermans ord på skolans hemsida.
Det är studentkommittén som är ansvarig för genomförandet, men det måste vara skolledningen som ger tydliga riktlinjer om att alla är lika välkomna, och att det kommuniceras på ett tydligt sätt som inte kan misstolkas. De som känner sig exkluderade kommer inte själva höja rösten, för vem vill vara den som står upp och säger att den inte har någon att gå med? Det är precis sådana här situationer som ger skolans ledning chansen att förvandla sina fina ord i visionsdokumentet från floskler till aktiv handling. Varsågod, rektor. Scenen är din.