Här på Gotland finns ojämställdhet precis som på andra platser och ett allvarligt problem, som tragiskt nog inte verkar minska, är våld i nära relation. Våldet utövas i 85 procent av fallen av män mot kvinnor och av alla barn i Sverige har tio procent upplevt våld i hemmet någon gång. Fem procent har gjort det ofta.
Vad kan du och jag göra för att hindra våld, stötta den som är utsatt och hjälpa den utsatta att ta sig från sin förövare?
Ta tecken på allvar och våga fråga.
Har hon förändrats? Isolerar hon sig? Är hon trött och disträ? Har hon skador?
Den som är utsatt tvingas anpassa sig till en vardag som präglas av våld och hot. Anpassningen, den så kallade normaliseringsprocessen, leder ofta till isolering och ökat beroende av förövaren. Hon känner troligtvis skuld och skam och hon behöver ditt stöd extra mycket just därför. Att bli bekräftad på ett stöttande sätt kan vara avgörande för att bryta sig loss.
Notera, ta anteckningar om det du ser och hör.
För en person som lever i en vardag präglad av våld kan det vara svårt att redogöra för olika händelser och tidpunkter för brotten. I en kommande rättslig process finns det ofta ont om bevis om inte den som iakttagit eller utsatts kan redogöra för vad som hänt. Dina anteckningar kan bli avgörande i en kommande rättsprocess. Så notera datum och händelsen, även om det i stunden kan kännas betydelselöst.
Ha tålamod och fortsätt att stå vid hennes sida.
Det är inte ovanligt att falla tillbaka till en relation med sin förövare. Det ingår i processen av frigörelse och det behöver man vara beredd på. Det kan vara frustrerande att stå vid sidan och se på, men desto viktigare att fortsätta stötta och bekräfta.
Det finns en låt som nu rullar om och om igen på radion med Melissa Horn där hon sjunger: ”Och om det så tar tusen gånger ska jag hjälpa dig att lämna honom.” Det är ofta det som krävs, att vi som står utanför finns där för den utsatta personen om och om igen. Det är vi tillsammans som kan göra skillnad, som kan prata om våld i nära relationer runt fikabordet eller hemma vid middagsbordet.
Med en förhoppning om att Gotland ska vara en fri och trygg plats att leva på – för alla!