Ett klimatmöte där världen kanske eller kanske inte har kommit överens om åtgärder för att komma till rätta med den klimatkris, som de flesta av oss förstår ska komma. En del tror att krisen går att stoppa, andra har förstått att den är på riktigt.
En del tror att mer elektricitet kommer att lösa allt, ”sen kör vi grabbar”. Elbilar räddar oss tills kärnkraftverken har byggts, ”små behändiga saker”, som knappt syns i naturen. Men fy för havsbaserade vindkraftverk som skymmer utsikten över havet. Men då får man använda kikare om man ska bli riktigt upprörd. Om man bygger vindkraftsparker på land så påverkas fastighetsvärdet. Och då kommer vi till det riktigt intressanta. Skogsägare vill ha ersättning för sin skog som man av klimatskäl inte ska avverka.
Klimatkrisen har blivit en diskussion om hur vi ska ersättas för vår medverkan till att rädda klimatet. Eller rädda – minska klimatpåverkan kanske vi ska säga. De som inte har medverkat kan ju överklaga någonstans.
Medan klimatdelegaterna diskuterar oroar sig svenskarna över pengar. Kommer husen och fastigheterna att förlora i värde?
Andra raljerar och skojar över dem som är oroade. Men, det brukar vara de som skojar om faran som är mest oroade.
Vad kostar en planet?
Det som är mest oroande är att det finns så många experter som inte får komma till tals. Istället uttalar sig gemene man som experter och lägger fram den ena mer fantastiska hypotesen före den andra. Särskilt gångbart är att låtsas att Sverige inte drabbas, eller drabbas mycket lite eftersom vi är så få i landet och ligger långt upp i Norden.
Det är ju tur då att vi har alla osynliga murar runt vårt land, men kanske vi också ska sluta köpa prylar och kläder som tillverkas i andra länder! Klimatpåverkan som export.
Vår tro att vi leder klimatkampen är pinsam. På vilket sätt gör vi det? Genom att köpa elbilar och sätta upp laddstolpar, genom att bygga batterifabriker, med enorm klimatpåverkan, genom att inbilla oss att allt vi gör är bra, vi är ju så smarta. Och vilken enastående miljöminister vi har. Uppbackad av klimatförnekare kan vi ju inte misslyckas.
Men vi halkar neråt i popularitetslistan, möjligen beroende på att vi tror att vi alltid har alla svaren. Utanför vår komfortzon tänker andra annorlunda.