Det är betydligt lättare att få en ungefärlig bild av vad turismen tillför Gotland i pengar än vad den kostar. Hitresa, diverse boenden, restaurangbesök, matvaruhandel med mera kan ge en hint om vad som spenderas under framför allt sommaren. Man ska då ha klart för sig att stora delar av dessa pengar inte stannar på Gotland.
Vid sidan om dessa vanliga turister så har vi den gruppen fastlänningar som köpt fastighet och kallar sig sommargotlänningar, vilket då betraktas som lite finare människor som vi fastboende förväntas se upp till. De reser oftare med färjorna och nyttjar lokala byggentreprenörer och handlar i våra affärer och stöttar på så vis den gotländska landsbygden.
Samtidigt har dessa sommargotlänningar en sjuklig drift att stoppa all trafik förbi deras sommarvisten. Att ena dagen sälja en markbit till en lismande finkarl från fastlandet som året därpå sätter en vägbom och förbudsskylt på vägen förbi huset. Smakar lite beskt för ortsbefolkningen och tilltaget har heller ingen prislapp.
Man kan nog med fog påstå att vissa tjänar på turismen i olika former medan andra får dras med olägenheten med turister. Region Gotland fattar inte att om befolkningen dubbleras över sommaren så gör sopberget det också. Överfulla återvinningsstationer och inget enkelt fungerande grönsäckssystem gör att sopor hamnar lite överallt. Det finns ingen enkel prislapp på detta heller.
För att få en bra bild av vad turismen inbringar så får man nog börja räkna baklänges. Ta fram alla kostnader, se över hur mycket pengar som går tillbaka till fastlandet, prissätt den olägenhet som sommargotlänningarna skapar med mera. Jämför därefter med intäkterna och se om det blir några pengar över. Man får nog räkna med både x, y, och z men räknenissar brukar det inte vara brist på.
Försök inte förlänga turistsäsongen, vi bofasta infödingar måste väl få vara ifred någon tid, åka på småvägarna, fiska, njuta av lugnet och gå på rabbisjakt och distansera oss från corona.