Vägnät på landsbygden är eftersatt

Oavsett om det är familjen som ska skjutsa barnen till skolan eller transporten av material till sjukhuset som måste fram så krävs det fungerande vägar.

Anders Ydstedt.

Anders Ydstedt.

Foto: KAK

Insändare2021-02-05 16:43
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Varken människors vardag eller samhället i stort fungerar utan transporter och resor. 

Bilens andel av resandet har också ökat under pandemin. Enligt en undersökning som Kungliga Automobil Klubben (KAK) tagit fram kommer varannan svensk (49 procent) att välja bilen i större utsträckning även efter pandemin. Detta mönster måste infrastrukturen planeras efter. 

Sverige är ett land med mestadels långa avstånd mellan städer och orter, som kräver bra och välunderhållna vägar för att vidmakthålla en levande landsbygd med ett väl fungerande väginfrastruktursystem för hela landets persontransporter, såväl som för våra nödvändiga godstransporter.

Under våren kommer en ny infrastrukturproposition att läggas fram i riksdagen. Här ska ramarna för de kommande årens infrastrukturplanering fastställas. Hur mycket resurser som staten ska avsätta och ungefär vad som ska prioriteras beslutas här. Behoven är enorma och det ser tyvärr inte ut som att det kommer att tillfredsställas enligt det underlag som den ansvariga myndigheten Trafikverket tagit fram. 

Hela 63 procent av det statliga vägnätet är byggt före år 1970. Sedan dess har antalet fordon på vägarna vuxit kraftigt och kommer att fortsätta göra det enligt Trafikverkets egna prognoser. Samtidigt försämras kvaliteten på vägarna allt snabbare, och både det låg- och högtrafikerade vägnätet försämras hela tiden. Inte minst är vägnätet eftersatt på landsbygden, men även i storstadsregionerna är utvecklingen på väg åt fel håll. Vi är många som sett potthålen i vägarna bli fler på många håll i landet. 

Det krävs nu att ordentligt med resurser avsätts och att planeringen utgår ifrån prognoser som finns om ökad trafik på vägarna. Detta är en lönsam affär. Att inte göra något kan kosta både i säkerhet och mindre effektiva transporter. Politiker och planerare måste våga prioritera våra vägar!