Läser med förvåning folks åsikter om privata alternativ i äldreomsorgen. Jo, nog är man för valfrihet så länge det inte finns några privata alternativ att välja.
En privat utförare får samma omsorgspeng som den kommunala, för varje person. Om en kommun sedan går med 50 miljoner i underskott inom äldreomsorgen, samtidigt som en privat aktör gör 1 miljon plus, blir folk upprörda över den som lyckas gå med vinst.
De 50 miljonerna som vi gått back är också våra skattepengar! Hur kan man bli upprörd över den som lyckats leverera? Jag jobbar inom privat hemtjänst och när vi har ont om folk går vår högsta chef/ägare ut och jobbar med oss. En chef på kommunen skulle aldrig gå ut i verksamheten, utan där beordrar man in folk vid kris.
Det gör stora skillnader ekonomiskt. Och ordet valfrihet innebär att man alltid kan byta utövare om man inte är nöjd. Självklart så ska det vara otroligt rigorösa kontroller och höga krav på våra privata utförare. Men utan dessa att förhålla sig till ekonomiskt, kommer vår egen kommunala omsorg bli ännu dyrare. Och det utan någon höjning av kvaliteten.
Och angående de privata äldreboendena undrar jag om ni journalister har jämfört med avvikelser från våra kommunala boenden? Eller är det inte lika intressant? Apropå jämlikhet.