Valfriheten saknas på bostadsmarknaden

"Det finns folk som inte vill lägga halva sin inkomst på att bo. Om vi skulle pröva valfrihet där också?".

"Det finns folk som inte vill lägga halva sin inkomst på att bo. Om vi skulle pröva valfrihet där också?".

Foto: Dennis Pettersson/arkiv

Insändare2019-11-27 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Bostäder är aktuellt. Här kan gott lyftas fram det Joakim Broman skrev på Gotlänningens ledarsida 14 november. Det är ganska väl känt varför det inte byggs hyresbostäder i Sverige som folk med vanliga inkomster har råd att bo i. Lite obekväma kunskaper bara.

Byggbranschen har tydligen varit så lönsam att man inte behövt göra något för att utveckla sin organisation och effektivisera hela byggprocessen. Det är inte konkurrens som saknas. Snarare att hela sektorn tyngs av allt mer omfattande regelverk och byggstandarder.

När jag var ung, på 50-talet, var bostadsbristen lika svår som nu. Skillnaden var att då fanns rivningshus där ungdomar kunde bo billigt tills de fick råd med en modern lägenhet. 

Jag minns kamrater med utedass och kallvattenkran i köket. Så kan man ha det ett tag. Naturligtvis har allt sådant sanerats bort. Och det är förbjudet att bygga billigare med lägre standard.

Broman har ett litet ord som inte utvecklas. ”Tillgänglighetsanpassning.” Det betyder att allt som byggs måste vara tillgängligt för hyresgäster med olika slag av funktionshinder. 

I tekniska nämnden diskuterade vi om det måste finnas hiss i hyreshus där planeringen bara tillåter två våningar. Jo, det ansågs nödvändigt. Det blir få lägenheter som ska bekosta en sådan död yta.

Om även varje liten etta måste ha toalettutrymme som är stort nog för rullstol, det märks på hyran. Eller kök med höj- och sänkbara arbetsytor. Visst är det fint med handdukstorkar och golvvärme och italienskt kakel, men alla lägenheter  måste inte ha samma standard! 

Det finns folk som inte vill lägga halva sin inkomst på att bo. Om vi skulle pröva valfrihet där också? 

Vi kommer in på en sak till. En 19-årig byggnadsarbetare med ett år i branschen tjänar 34 000 kronor i månaden, skriver Broman. Måste bero på för få som utbildat sig. Svenska ungdomar kan välja och praktiskt arbete har inte stått högt i kurs. Facket motar framgångsrikt bort utländsk arbetskraft med lägre lönekrav.

En enkel konsekvens: Varför ska undersköterskor med exakt lika lång utbildning och lika viktigt arbete som byggarens nöja sig med mycket lägre lön? 

Inget fritt land klarar att ta ut skatter för att klara en offentlig sektor med såna löner. Vi vill inte ha socialistisk planekonomi. Men några heliga kor borde slaktas.