Ingen har väl undgått de två begrepp som Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson infört i den politiska retoriken – paradigmskifte och vandel. Paradigmskifte kan beskrivas som byte av vetenskapliga tankemönster och förebilder. Synonymer till vandel kan vara handlingssätt, uppförande och beteende.
Såväl bristande vandel som paradigmskifte gav en SD-ledamot i riksdagen nyligen prov på. Genom att raljant ventilera sin totala okunskap inom miljö- och klimatområdet hånades även det miljöarbete och den forskning som bedrivits, och bedrivs i Sverige och världen. Dessutom backades argumenten upp av SD:s partiledare.
De uttalanden som gjordes borde åtminstone utgöra grund för förvisning ur riksdagen.
Det måste vara en självklarhet för varje folkvald politiker att på bästa sätt utnyttja det handlingsutrymme de har i arbetet med mänsklighetens stora ödesfråga – miljöfrågan!
Riksdagen antog år 1999 Sveriges miljömål, vilka sedan dess fungerar som vägledning för hela samhällets miljöarbete och är utgångspunkten för olika styrmedel. Genom miljömålssystemet följs de sexton miljömålen årligen upp genom breda analyser på lokal, regional och nationell nivå. En bra utgångspunkt för var och en som vill förkovra sig och söka kunskap om miljöfrågornas komplexitet är webbplatsen https://www.sverigesmiljomal.se.
Under många år som miljöarbetare trodde jag på möjligheten att skapa en bättre värld för kommande generationer, genom kunskapsuppbyggnad och arbete för en hållbar utveckling. Men nu känner jag en stark oro för hur det paradigmskifte som regering och riksdag infört – med tvivelaktig etisk kompass och låg kunskapsnivå, kommer att påverka de beslut som fattas och därmed medborgarnas vardag och kommande generationers framtid.