Vänsterpartiet anklagar Socialdemokraterna för att svika gotlänningarna genom att acceptera en höjning av tandvårdstaxan. Det är ett påstående värt att bemöta.
Tandvårdstaxan har tidigare utgått från det referenspris som myndigheten tandvårds- och läkemedelsförmånsverket fastställer. Det är ett referenspris som Gotland tillsammans med endast två av Sveriges 21 regioner hittills också haft som sin prislista. Övriga regioner gör bedömningen att referenspriset inte täcker kostnaderna. Den bedömningen gör också hälso- och sjukvårdsförvaltningen.
Konsekvensen av att dagens prislista inte täcker kostnaderna är att hälso- och sjukvårdsnämnden får ta pengar från vårdcentraler och lasarettet för att täcka skillnaden mellan faktisk kostnad och referenspriset.
Frågan om tandvård är svår. Det har gjorts insatser från statligt håll för att göra det billigare för patienterna genom åren men någon majoritet för att inkludera tandvården i övrig sjukvård finns inte. Regionerna ansvarar för att ge kostnadsfri tandvård till primärt barn och unga vuxna. För den vuxna befolkningen finns inget sådant uppdrag från lagstiftningen. En utökning av uppdraget skulle också behöva följas av finansiering som i dag inte finns.
Folktandvården på Gotland har de senaste åren klarat att effektivisera sin verksamhet och sänkt kostnaderna för sin verksamhet. Den utvecklingen har varit positiv. Den information nämnden har på bordet är dock att utrymmet för ytterligare effektiviseringar är begränsat.
Då återstår valet mellan att fortsätta ta pengar från den allmänna sjukvården för att finansiera ej lagstadgade uppdrag eller att höja taxan till samma nivå som den absoluta majoriteten av landets regioner. Ytterligare ett alternativ är att starta sedelpressen och låtsas som att vi har råd med allt.