Jag hade väntat mig en mycket livligare politisk debatt mellan olika läger, men det verkar som om de flesta partier inte riktigt vill ta i frågan. Det påminner lite om Fredrik Reinfeldts kommentar när en av styrelseledamöterna i fotbollförbundet avgår för att hon anser att förbundet agerat ”ryggradslöst” när man röstade för att Saudiarabien skulle få arrangera VM 2034, då han uttrycker: ”Vi respekterar att man kan ha olika uppfattningar.”
Är det samma icke-svar som ges angående om ett tyskt företag ska bryta kalk i ytterligare 30 år framåt eller inte? Är det bara något som Gotland ska acceptera? Vad tycker egentligen de gotländska politikerna? Kan inte regionen samla en tydlig majoritet för att värna vårt grundvatten? Det enda partiet som säger ifrån ordentligt är Miljöpartiet, men från övriga partier hörs inte mycket – varken åt ena eller andra hållet. Länsstyrelsen är föredömligt tydlig och saklig i sitt remissvar när man avråder och trycker på riskerna med fortsatt drift.
Men vad säger de miljösakkunniga tjänstemännen i regionen egentligen? Är de tillfrågade? Är de lyssnade på?
Kanske är politikerna så osäkra att de hellre ger ett svävande svar än att reda ut frågan med de miljösakkunniga. Men det är ju faktiskt en politikers uppgift att utreda sakfrågorna och sedan ta ställning. Det finns ju heller inte någon ”linje 2-kompromiss” typ ”avveckling med förnuft” som med kärnkraften i detta fall. Antingen så får Heidelberg fortsätta i 30 år eller så får de avsluta brytningen.
Borde det inte vara naturligt att lokala politiker värnar om den lokala miljön långsiktigt i första hand om det finns risker? Vad händer med vattnet i Tingstäde träsk och Visbys vattenförsörjning? Vad händer med alla lokala enskilda brunnar på norra och mellersta Gotland? Många miljösakkunniga verkar anse att riskerna är för stora och då borde Gotlands politiker säga ifrån tydligt även om många rikspolitiker gärna vill kunna låta Gotland bidra till mer cementproduktion i Sverige.