Som många andra har jag sett David Attenboroughs program om den sjätte massutrotning som just nu pågår och är orsakad av oss människor och vår överväldigande förmåga att ta för oss av plats och de resurser som delas av allt levande på jorden. Många tankar och undringar hur vi egentligen är funtade, väcks. Det är lätt att bli sorgsen och tappa hoppet. Men det får vi aldrig göra.
Hur kommer det sig att vi människor fjärmar oss från annat levande i naturen och inte nöjer oss när våra behov är tillgodosedda? Det framgår i filmen att vi inte behöver mer odlingsbar mark men vi fortsätter ändå att bränna regnskog som om ingen morgondag finns.
Som jag förstår det så är det själva behoven hos oss som blivit så förvridna att vi inte längre vet vad vi behöver! Det är inte hunger efter mat som driver vår exploatering av planeten. Det är hungern efter pengar. I alla länder. Har dessa skapade behov gjort oss särskilt tillfreds? Det förefaller mig som om det gjort oss nervösa, stressade och på ständig jakt efter mer.
Detta måste sluta nu! Nu har vi chansen efter pandemin att börja ställa om samhället till en livsmiljö som är hälsosam för allt levande att vistas i. Vad vill vi med det levande? Med våra liv? Någonstans under vår eviga penningjakt har vi tappat bort vår andlighet (ej att förväxla med religion). Vad är det för tomhet vi försöker fylla genom att konsumera sönder planeten? Jag tror att svaret på den frågan är avgörande för oss att hitta och också nyckeln till en annan inriktning än den vi färdas i nu.
Ett önsketänkande vore att alla länder börjar hemma hos sig. Jag tror att vi människor endast är förmögna att ta ansvar för det vi kan överblicka. Därför tänker jag att vi på Gotland måste sätta ett omedelbart stopp för vidare exploatering av naturen på vår ö.
Det måste bli slut på stora kalkbrott som forslar bort vår berggrund, förstör vårt grundvatten och förändrar förutsättningarna för det levande. Vi måste sluta att dagtinga om hotade arters livsmiljöer och de absurda skådespel som utspelar sig i miljödomstolar där fjärilar räknas och blommor ska grävas upp och flyttas!
Det är ju helt orimliga resonemang! Vidare måste vi värna det grundvatten som kommer uppifrån och renas och mineraliseras i vårt kalkberg. Årsnederbörden på Gotland har inte minskat, vilket det är lätt att tro, eftersom vi har vattenbrist varje år numer. Istället beror det på vår överkonsumtion. Kanske skulle vi mäta konsumtion i stället för nederbörd? Låt oss börja där.