Vårdikt av Erik Hallgren, ett jordbrukslandskap med både tofsvipor, måsar och spillkråkor:
Mårgenringningg fran a körke,
soli sto pa skyns ei austar
u de klingede fran vältar,
sum packd jårdi yvar seidi.
De var mårgen, teili ladingg.
Gladar, gladar, gar u greinar,
teidn laupar, soli skeinar.
Bläckar ropede fran akrar,
mavar skreiede fran träske.
Tåilu håirdes ifran hagen,
klagede mest haile dagen.
De bleir säkat regn ei mårge!