I debattartikeln "Att var och en tar sitt ansvar" GT (29/7) återvänder Stefan Nypelius till sin krönika om fjärrundervisning och understryker den som framtida pedagogisk metod och "med ett fåtal elever framför sig" trots att det redan är stor lärarbrist. Kritik mot sin krönika avfärdar Nypelius med att "de verkar bara ha läst rubriken".
I dag tilltar individualiseringen i samhället medan sociala kontakter minskar. Civilsamhället försvagas. Föreningsliv och andra gemenskaper hämmas och åtföljs av sjunkande aktivitet och delaktighet. Samtidigt ökar den psykiska ohälsan hos barn och ungdomar.
Följderna av smarta telefoner har ännu inte fångats upp av forskningen, men vi torde stå inför ett skifte i mänskligt beteende som medför både existentiella och politiska problem med många förlorare. Vi kan se att SD är starkast där civilsamhällsengagemanget är svagast.
Det har aldrig varit viktigare än nu att stärka ungdomars självförtroende, självkänsla och integritet. Stefan Nypelius (C) skriver att digitala möten är framtiden i skolan. Att främja kvalitet och kunskapsutveckling, samt att ha omsorg om varje elevs behov och förutsättningar kräver fysiska möten och nära samverkan mellan elever och pedagoger.
Lärandet ska heller inte urskiljas från den sociala kompetensutvecklingen och det viktiga samspelet mellan eleverna för att bygga en trygg och tillitsfull framtid. De mest utsatta, de svagaste och de elever som har svåra bakgrunder skulle drabbas hårdast av Nypelius vision, men alla elever skulle beröras och påverkas negativt och därmed ytterst hela samhället.
Vi behöver istället se värdet i den pedagogiska kompetensen, och se skolan utifrån ett helhetsperspektiv. Besparingar i kronor räknat kan nog Nypelius idé frambringa men ingenting annat.