Vi har bott i och omkring Stockholm i flera år och kom tillbaka till Gotland för några år sedan. I Stockholm har vi mött flera läkare som är födda i ett annat land än Sverige och det som skrämmer är att det kan komma flera till Gotland när det är kris i vården och de kanske är billigare att anställa. För vår del kan läkaren vara född på vilken plats som helst i världen bara de behärskar det svenska språket och då även med Gotlands dialekt. Vilket inte alla gör.
Tar två exempel på att så inte alltid är fallet. Besöker en läkare på Huddinge sjukhus (frugan och jag ser alltid till att vi är två personer vid besöken) anledningen till detta är att vi har lärt oss problemet med språket. Efter besöket tittar vi på varann och frågar oss, vad sa han? Där vi båda svarar inte vet jag. Då har vi ändå ett flertal gånger sagt till läkaren att han ska upprepa en gång till vad han sagt. På vårdcentralen i Nynäshamn blev vi tvungna att övergå till engelska för att läkaren skulle förstå att han behövde skriva en remiss.
Besöker Visby lasarett, där noterar läkaren i journalen att frun är med på besöket. Eftersom det noteras speciellt är det kanske inte så vanligt på Gotland vid läkarbesök att man har med en medhörande till vad som sägs. Kan även vara bra om det är något allvarligt.
Ska det nu sparas inom vården är det inte otroligt i framtiden med läkare som är födda i andra länder. Innan de behärskar det svenska språket fullt ut behöver det finnas tolk att tillgå vid dessa besök eller att det nämns i kallelsen.
Var det bättre förr? Nja troligen inte, minns när mor besökte en vårdcentral på Gotland sent 80-tal. Mors kommentar när hon kom hem var, jag begrep inte ett ord av vad han sa, han var ju dansk och det är jäkligt grötigt omöjligt att förstå.
Tre veckor senare begravdes mor på Östergarn kyrkogård.