Vi går in i höstens stilla vecka – den som föregår Allhelgonahelgen. Med sina fladdrande ljus och sina minnen. Då vi får syn på vår del i alltet som kan mötas med förundran.
Samtidigt gör söndagstidningens tv-tablå mig alldeles vimmelkantig och frågande. Allt detta våld som kablas ut bara i mina fåtaliga kanaler.
Några programrubriker:
- Innan vi dör.
- Gryningspyromanen.
- I huvudet på en mördare.
- Minnet av ett brott.
- Den som dräper: Mörkret.
- Mord i paradiset.
- Morden i Midsomer.
- Criminal minds.
Allt detta under en enda kväll i ett tiotal kanaler. En söndagskväll till på köpet. Hur ska det då inte se ut i hundratalet övriga kanaler som kan plockas ner från rymden.
Nyhetssändningarna spär på med rapporter om krig i Syrien, IS-krigare, våldsamma upplopp i Hongkong, Argentina och i Chile, skjutningar i USA, i Sverige och annorstädes.
Allt detta neutraliseras i någon mån av Kunskapskanalens njutbara naturprogram från världens alla förunderliga hörn, liksom av Barnkanalens Bolibompa och förstås en hel del goda och intressanta program.
Men, frågan är om någon är förvånad över att det ser ut som det gör i samhället med våld och kriminalitet och övergrepp? Våld som föder våld.
Lägg därtill vår egen fantastiska ö som kunde vara Fredens Ö, men som nu åter militariseras.
Hur många gånger ska man behöva påminna om att människans tillvaro börjar med barnen? Att satsa på skola och föräldraskap för en fredlig medmänsklig utveckling. Att ge barn påtagliga kulturupplevelser som ger livsmening.
Vi ser ju vad barnet Greta kan åstadkomma för att göra världen medveten om klimathoten. En liknande opinionslavin krävs mot våldet och för omtänksamhet och fred.
Barn är kloka, mjuka och vidsynta innan de obetänksamt trängs in i fållor.
Och kom ihåg: Barn startar inga krig.