SD borde vara det perfekta yttre hotet som förenar de båda partierna i valet om vem som ska bestämma på ön.
Lars Thomsson har sagt att man försökte hitta en lösning men att de redan efter en halvtimme insåg att de inte skulle hitta ett samarbete med S. Efter senaste valet så hade vi två kloka kvinnor som tänkta ledare i Eva Nypelius (C) med 25,07 procent av rösterna och Meit Folin (S) med 25,87 procent. Tillsammans skulle de haft majoritet att styra Gotland mot ett gemensamt mål. Detta skulle ha blivit en unik situation där två kvinnor för första gången kunde styrt Gotlands framtid för öns bästa enligt en kurs som de båda kunnat enas om.
Nu blev det inte så och jag har hört flera olika förklaringar till detta. Den mest troliga var att Meit fick flest röster och skulle då ha haft regionrådsposten, vilken Eva inte ville släppa.
Den andra var att Eva och Meit inte kan samarbeta då personkemin inte stämmer och att man motarbetar den andra.
För mig är det oförklarligt att dessa kvinnor hellre lämnade över hela makten till SD än att samarbeta då SD tidigare har varit som ett rött skynke för båda partierna. Ingen har egentligen klargjort varför man gjort Lars Engelbrektsson (SD) till kung och den som slutligen bestämmer efter att Eva och Meit har pucklat på varandra i ringen. Bilden blir väldigt tydlig när de står underställda SD och hoppas att domare Lars ska lyfta deras hand efter varje verbal match.
Varje gång som Kungen stödjer den andras förslag anklagar man motståndaren för att samarbeta med Svarte Petter. Allt känns som en dålig saga som Astrid Lindgren hittat på. Ingen vågar öppet samarbeta med SD men vill samtidigt ha deras röst. När man inte får den så häcklar man motståndarna likt en dålig förlorare.
Frågan är självklar: vad var det som var så besvärande med ett samarbete med där två skulle ha majoritet att man hellre valde SD som kung och den som slutligen bestämmer?
Varför har journalister och framför allt de politiska redaktörerna aldrig borrat i varför våra ledare valde en kung före två starka drottningar?
Då svaret aldrig blir tydligt så finns det något som är ljusskyggt i denna inte helt oväsentliga fråga. Genom att förstå historiskt agerande så kan vi förstå framtiden och rösta därefter.