Johan Malmros (C) skriver en krönika (Helagotland 3/2) med fokus på två frågor. En av de två är frågan om dödshjälp. Han har svårt att ta ställning i frågan om dödshjälp.
Tycker det är bra att frågan väcks och en fråga jag tycker det diskuteras för lite kring.
Jag funderade lite på:
Varför har vi sånt tunnelseende när det kommer till just dödshjälp? Varför kan man inte hitta ett mellanting?
Som en som är kroniskt sjuk så är jag för dödshjälp under kontrollerade former. Frågan behöver inte vara svart eller vit som den diskuteras. Den kan finnas i gråzonen. Är för dödshjälp utifrån att läkare skriver remissen/undertecknar.
Är man till exempel svårt sjuk tycker jag att beslutet ska få göras med läkare eller av läkaren.
Varför jag inte vill ha det helt fritt är till exempel för att deprimerade inte ska kunna använda det som en utväg. Men för den som är svårt sjuk där behandlingar och mediciner inte hjälper längre ska man kunna dra i pluggen så att säga.
Tycker det är skevt att personer som är allvarligt sjuka och redan är utsatta i samhället ska behöva åka utomlands, främst till Schweiz, för att avsluta sitt liv. Där dödshjälp dessutom kostar. Det kostar cirka 100 000 kronor, oftast lite mer, för en person att ta sitt liv i Schweiz. Nej, för min del kan vi göra bättre i Sverige för den som är svårt sjuk och vill flyga vidare.