Hur farligt är utbränt kärnavfall egentligen? Miljöpartiet, Centern och Vänsterpartiet går ofta ut på bred front och pratar om risker som finns i tusentals år. Allt måste förvaras säkert inkapslat och minst 500 meter under markytan.
Är det rimligt och inte ett sätt att inge skräck i medborgarna? Vilken strålning är farlig? Är det gamma-, beta- eller alfa-strålning? Egentligen är det strålning som orsakar att inkapslingen ska vara säker och berggrunden där utbrända kärnbränslestavar ska förvaras. Dessutom skall kärnbränslestavarna omges av koppar plus ett skikt av lera. Är det rimligt eller ingår det i skrämselpropagandan?
Hur ser avklingningen för de olika isotoperna ut i uttjänta bränslestavar? De flesta isotoperna eller 98,8 procent har en halveringstid under 100 år. Ungefär en procent av isotoperna har en halveringstid mellan ettusen och hundratusen år och sista gruppen isotoper 0,2 procent har 1 miljon till 4,5 miljarder års halveringstid. De flesta i den gruppen är alfastrålare. Det är den sista gruppen som orsakar de största kostnaderna för slutförvaring.
Varför ska vi vara så snabba med att slutförvara? Utbränt kärnbränsle har två klyvbara isotoper, dels uran 235 och dels klyvbart plutonium. Varför inte tillverka MOX- bränsle? Vi måste öka halten plutonium i kärnbränslet. Teknik finns att tillverka MOX- bränslestavar. Skaffar vi också oss en briderreaktor eller flera så har vi kärnbränsle för lång tid framåt.
Kärnkraften bör ha en ljus framtid. Vi ska inte låta oss skrämmas utan se på fakta.