Runtom på ön ses ett återkommande mönster, entreprenörer visar upp exempel på hur turistanläggningar mer ska motsvara 2000-talets turism där camping ersätts med boende i hotell och stugor och där stränderna bebyggs.
Men motsvarar verkligen hotellkomplex, bungalows och strandvillor 2000-talets turism och finns det då inte en baksida med alla de byggnationer som planeras?
Vi har kunnat läsa i medier hur camping efter camping tas över av entreprenörer som planerar hotellanläggningar och byggnationer inom strandskyddat område.
På ön vet vi att turistsäsongen, som är cirka 2 månader lång, kan medföra att turistanläggningar som inte har beläggning året runt står spöklikt tomma.
Ett talande exempel är Novi resort, före detta Tott hotell i Visby där hotellanläggningen i stort sett stod övergiven vintertid. Då hotellet inte bar sig ekonomiskt, ville man efter en tid ombilda hotellet till bostadsrätter för att kunna sälja dem vidare som privata bostäder. Exakt samma fenomen uppstod senare i Björkhaga strandby och nu är det Tofta strand som står på tur för ett liknande projekt.
I strandnära läge planeras nu en byggnation av ett 18 meter högt hotell, 30 bungalows, flerbostadshus med 150 lägenheter, samt 10 strandvillor på Tofta strand. Totalt planeras för cirka 1 000 nya bäddplatser och mitt på stranden planeras en restaurang.
Region Gotland ställer sig välvillig till entreprenörernas projekt och godkänner därmed ytterligare en byggnation av en turistanläggning i ett strandnära område, trots att det medför att ännu en anläggning står öde stora delar av året. Risken är överhängande att den så småningom kommer att ombildas till bostadsrätter.
Frågorna infinner sig genast varför Region Gotland fortsätter att driva igenom den föreslagna detaljplanen i Tofta och hur många fler misslyckade skräckexempel på turistanläggningar behövs, för att Region Gotland ska lyssna på de kritiska röster som framförs?
Hur länge ska Region Gotland agera “sedelpress” åt entreprenörer som ger sig in i projekt där utgången ytterst kommer att handla om att skapa värdefulla, attraktiva och strandnära byggrätter som senare kan säljas vidare. Marken runt byggnationerna privatiseras och utvecklande av turism på 2000-talet blir snarare en exploatering av stranden där värdefulla naturvärden förstörs.