Varför talas det bara om artikel 5 i sammanhang med vårt inträde i Nato? Det kan förvisso vara viktigt att få hjälp av andra om vi kommer i konflikt. Hyggligt att grannarna hjälper oss med kulor och krut. Eftersom det finns en artikel 5 så kan man ju tänka sig att det finns ytterligare artiklar i sammanhanget.
Antingen läser inte våra företrädare det finstilta eller också hoppas man på att inte allmänheten gör det.
Artikel 3 talar om att man i fredstid ska hålla en beredskapsnivå med motståndskraftiga leveranskedjor för livsmedel, el och bränsle. I avtalet med Nato så ingår inte att det kommer smörgåsar från Amerika till Gotland eller övriga landet om det brinner till. Gotland blir extra sårbart. Vi har åtagit oss att själva bygga upp ett fungerande system för livsmedelsförsörjning. Det finns ju inga beredskapslager har det visat sig.
Hur klarar man livsmedelsförsörjningen på Gotland om inte till exempel ICA-butikerna får dagliga leveranser från sitt storlager på fastlandet? Stora bränsledepåer har fasats ut och reservkraftverken på landsbygden är rivna. Lantbrukarna får låna ihop 50 skogsbaggar för att dra den femskäriga plogen. Många på landsbygden har ju vanligen en frys med förnödenheter. Det fungerar så länge vi har ström.
På ett fiskemöte förra veckan fick jag höra att det småskaliga fisket och husbehovsfisket hade en viktig roll i livsmedelsförsörjningen under kris och krig. De stora trålfarygen vågar sig troligen inte på sjön.
Eftersom Havs- och vattenmyndigheten beslutat om nätfiskeförbud för husbehovsfiske efter nästan hela svenska kusten så ställer man sig frågan. Är allt tillåtet i krig och kärlek? Nätfiske också?
Undertecknad har den 11 mars ställt frågan till landsbygdsminister Peter Kullgren och jag redovisar svaret, om det kommer.