Att verka för att hålla barn välmående ser jag som grundläggande för en god och sund framtid för alla.
Men efter att nu ha haft mitt första barn ett år på förskola undrar jag om politiker verkligen delar min uppfattning om att barnen är framtiden. För hur kan man göra det när man hela tiden resonerar kring hur man kan spara mer pengar. När man läser rapporter från barn- och utbildningsnämnden (BUN) menar man att barnen kostar för mycket. I förhållande till vad undrar jag?
När de stora besparingarna infördes 2019 fanns det inte så mycket annat att spara in på förutom att ta in fler barn per pedagog för att få verksamheten att gå runt. Man arbetar medvetet inom Region Gotland för att öka snittet från 4,5 barn per pedagog till 5,2 som är rikssnittet.
Man vill alltså gå från dåligt till ännu sämre. Det är i dag alltså cirka 15 små (!)barn på tre pedagoger i varje verksamhet när Skolverket rekommenderar 11-12 barn. Dessutom är det så gott som fullt på alla förskolor i Visby. Förskolelärarna går på knäna och överallt hör jag samma sak från olika pedagoger, vi orkar inte, vi räcker inte till. Duktiga ambitiösa pedagoger slutar, sjukskriver sig eller går i pension i förtid för att de orkar inte leva med det dåliga samvete som det innebär att inte räcka till.
Våra minsta barn har i dag en gedigen läroplan med allt som ska hinnas med, det ska läras, dokumenteras, fotograferas, återkopplas, rapporteras och gud vet vad. Jag undrar om ni politiker har glömt bort hur svårt det är att bara ens klä på ett enda litet barn? Vad hände med det enkla, det basala, som närheten och relationen till pedagogerna?
Vad spelar läroplanen och den pedagogiska dokumentationen för roll om barnen inte hinns med och inte får den grundtrygghet som betyder allt för de små barnen? Man kan vända på resonemanget och säga att barnen i dag kostar alldeles för lite, för i framtiden kommer de att kosta mycket, mycket mer om vi inte gör rätt från början. Så snälla sluta resonera kring hur vi kan spara mer, resonera istället kring hur vi kan skapa den bästa arbetsmiljön för våra pedagoger och våra barn.
Kanske är det dags att se över taxan, varför har vi i dag en så låg maxtaxa när verksamheten går på knäna och det behövs mer resurser? Jag tror att alla föräldrar med en god inkomst gladeligen skulle betala mer för sina barn om detta i sin tur tryggade alla barns välmående.