Jag noterade med glädje att regiondirektören Peter Lindvall tänker ta itu med problemen på ett förtroendeskapande sätt.
Efter intervjun med cheferna dök det ändå upp en och annan fråga i huvudet. ”Felet är en kultur som byggts upp under lång tid” var budskapet.
Vilken kultur då? Hur länge?
Jag kanske till och med är medskyldig även om det snart är tio år sedan jag slutade som bibliotekarie? Mina försyndelser måste väl ändå vara preskriberade? Men viktigast: vad menas med den felaktiga kulturen? Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta, finns ett talesätt som säger.
Går det bakåt med utlåning och besökssiffror? Jag roade mig med att jämföra statistiken mellan 2017 och 2019. Besöken på de gotländska biblioteken var 2017 8,93/invånare (Riket 8,23/invånare). 2019 var siffran för Gotland 10,3 besök/invånare (Riket 7,8/invånare) Det enda länet som hade fler besök/invånare än Gotland var Västerbotten.
Utlåningen på Gotland 2017 7,0 lån/invånare. Samma siffra för riket. Här ser vi faktiskt en minskning till 2019: 6,9 lån/invånare, (Riket 6,7 lån/invånare). Gotland klarade sig ändå bättre än riksgenomsnittet.
Summa summarum i sifferexercisen. Gotland hävdade sig rätt bra.
Fråga till ledningen: Vad är det för kultur som är felaktig?
Förslag för framtiden: Lägg mer krut på att tillsammans med personalen tänka ut hur ni på bästa sätt ska välkomna besökarna tillbaka efter den här sorgliga pandemitiden, än på att lära medarbetarna ordning. Gemensamma roliga projekt kan göra susen för trivseln!