Det har redan konstaterats att vi som är skrivna och bor på denna ö har lägre löner än övriga riket, höga hyror, höga matpriser och höga elpriser. Ett elbolag som gång på gång höjer elnätspriset med förklaring på att det behövs inför framtiden. Gotlandshem som vill höja hyrorna med över 9 procent för att kunna ha råd att renovera/underhålla samt bygga bostadsrätter. För att få en lägenhet inom allmännyttan ska du ha stått i kö minst 15 år om du ska ha en chans att få någon.
Vården har svårt att rekrytera. Läser idag i GT om hur tandvården på ön går på knäna i brist på tandläkare. Patienter uppmanas att endast söka vård om det är av akut karaktär. Som akut räknas enligt tandvårdschef Göran Gynther värk, svullnad, infektion, trauma och lossnade tandbryggor (om det handlar om framtänder).
Jag förstår hans frustration över att inte räcka till men ska det verkligen behöva gå så långt innan man kan få hjälp. Den som haft tandvärk någon gång vet vad det innebär och vill inte hamna där igen. Om jag biter sönder en tand, ska jag inte kunna få hjälp förrän jag får värk? Ska vi göra så inom övriga vården också? Vänta med att söka hjälp till det blir riktigt akut och hoppas på att det går bra?
Jag är orolig över vart Gotland är på väg. Jag vill kunna känna mig trygg där jag bor och veta att jag kan få den hjälp jag behöver om jag får behov av vård. Att söka vård på fastlandet är inte heller något alternativ då resorna blir helt orimligt dyra trots att det är vår landsväg. Hur ska vi kunna locka människor att komma och bosätta sig på vår fina ö när det är ständiga försämringar i vår vardag? Men tanken kanske är att vi ska bli en ö för turister och de som har råd att resa hit, köpa hus/lägenhet men skatta, gå till tandläkaren och besöka sjukhuset där de bor.