Vädret var så viktigt för våra fäder som levde av vad jorden gav. Ständigt la man märke till vädrets skiftningar. Så här skriver Fäi-Jaku om Vårfrudagen:
U idag, ellar Marie Bebådelsedagen haitar pa gammelt språk ’vafärdagen’ u så haitar de u ei ett gammelt årdspråk: ’da skall eisandi värp fyst ägge’. Om isanden värper första ägget, då kan man snart ge sig ut och samla färska ägg.
Ja, um de nå kummar ti sla in att de int kummar ti fraus någu nat mair ei ladi, så fraused de int ei netres, äutn de regnede… de årdspråke leitar ja int pa atminstn, för de inbegreipes me att de int bleir någu frostnat mair ei ladu, när de int frausar vafärnati.
Nej, mars är opålitlig, ännu blir det frostnätter.