Kalken som vi gotlänningar innehar är uppenbarligen värdefull. Den verkar ju till och med avgörande för Sveriges ekonomi och för byggsektorn.
Men hur mycket av intäkterna från kalken tillfaller oss gotlänningar? Och borde inte ekonomin se bättre ut i en kommun som dagligen skeppar iväg tusentals ton av en värdefull resurs?
Vi måste ha gjort någonting fel här, när vi kastar bort vår mest värdefulla resurs i utbyte mot arbetstillfällen. Kalkbrytningen är en miljardindustri, och särskilt med tanke på de risker med dricksvattnet som kalkbrytning medför (även vid en godkänd miljökonsekvensbeskrivning) så är det minsta vi ska begära att en stor bit av vinsten tillfaller oss i den kommun som innehar resursen och som tar riskerna.
Riskerna med kalkbrytning kommer bara minska med framtida teknikutveckling och ökad miljöhänsyn. Värdet på kalken kommer bara öka med tiden. Om inte kalken bidrar till gotlänningarnas välfärd betydligt mer än idag, så kanske vi ska låta den ligga några decennier som en ekonomisk trygghet för framtiden.
Det är opassande att vi säljer ut kalken alltför billigt, när vi samtidigt har åtstramade resurser till välfärd och samhällsbyggande.
Jag är nyfiken på motargument och uppvisade siffror på intäkterna som tillfaller oss gotlänningar. Jag frågade ementa för en månad sedan men har inte fått svar.
Vem äger Gotlands berggrund?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.