"Fler turister än bofasta på ön", "Område avspärrat, gated comunity", "Vaccinationsturism", "Dispens för Sudersannas överklagas", "Ja till mycket mer kalkbrytning på Gotland" ”Ingen riktig sömn på 22 dagar – vi är förtvivlade”.
Det är många som drar i ön, så också jag som flyttade hit med familjen för drygt 20 år sedan. Vi har alla våra alldeles egna skäl till att tycka si eller så och ofta hettar det till i debatten. Vi är många som vill ha ut något av ön, men vad behöver ön? Vad behöver Region Gotland för att fungera och i sin tur kunna erbjuda ett liv och ett samhälle för människor att leva i?
Vi behöver som öbor tänka egoistiskt. Satsa på en attraktiv region att flytta till, att bygga ett liv i. Vi behöver människor som betalar skatt och som bidrar till vårt samhälle. Det måste gå att köpa ett hus här för en rimlig summa. Det måste gå att försörja sig med annat än turism. Det måste finnas bra skola, dagis, fritids, sjukvård och äldreomsorg. Det måste vara hållbart, för våra kommande generationer.
När jag var liten reste min familj till Spanien på chartersemester. Servitörerna var glada och rufsade runt i våra blonda hår. Pappa kallade Pesetas för "funny money" och någonstans i periferin strök de riktiga spanjorerna, i nystrukna vita skjortor eller stärkta klänningar och blängde på de rika turisterna med sina bortskämda barn som gapade och skitade ner.
Jag håller på att bli en sådan, en bitter bofast som göder bilden av andra, de som utarmar och tär. Jag vill inte bli den personen och jag tänker febrilt på problemet. Vad har vi för bild av Mallorca, eller Ibiza, eller Santorini idag? "Det har blivit dyrt och skitigt, jag blev rånad och matförgiftad, vi åker hellre till Kroatien!" Hållbart för kommande generationer.
Vi flyttade till ön som en livsomställning. Från storstaden med bra inkomster, karriär, stress och kriminalitet, till landsbygden, med andra prioriteringar, för ett hållbarare liv. Det är vackert här ute, men vi sliter för att få det att gå ihop. Jag tänker tillbaka på allt hämtande och lämnande på dagis och fritids, gratisarbete åt någon idrottsförening, grannsamverkan, nattvandringar, lokalpolitiskt engagemang, bröllop, barndop och begravningar.
Vi bor intill havet och går där på stranden med hunden, vinter, höst och vår och längtar till den tiden då vi kan vila i sanden och ta ett dopp. Det pyr nu, jäser bland oss öbor. Vi generaliserar, ironiserar, dömer.
Vi vänder när vi kommer ner till "vår" strand. Hagarna är fulla med bilar, ljudnivån hög, på kvällarna ligger skräpet kvar. Trängseln i affärerna, på vägarna. Jag får lägga ner motsvarande två arbetsdagar obetalt i ökad pendlingstid till jobbet under sommarmånaderna. Hastigheten är sänkt för att våra turister ska kunna flanera i sina stråhattar, ner till havet på morgonen. Våra soptunnor fylls av främmande sopor, vi ska spara på vattnet, eller nöja oss med avhärdat havsvatten, dyra stads suvar stannar och blockerar utfarten för oss, när någon behöver pissa eller fota ett vallmofält. Nej, nu får jag sluta, det drar iväg.
20 procent fler besökare, det målet har besöksnäringen. Jag tänker 20 procent färre, det kanske vore lösningen för att släppa på irritationen? Vi gör oss beroende av intäkter från något som är destruktivt för ön och för vårt psykiska mående.
Finns det någon seriös och oberoende utredning som kan peka på den ekonomiska vinsten som Gotland gör på turism? Själv gör jag ett amatörmässigt överslag och det kan ju vara hur fel som helst, men betänk:
Hur många bolag i turistnäringen har gotlänningar i sin styrelse? Hur många hus och stugor och airbnb som hyrs ut ägs av gotlänningar? Att enskilda personer lever på turismen och betalar skatt till regionen, det förstår och respekterar jag, men vad gör ön i nettovinst i form av skatteintäkt och försörjning, när alla omkostnader för turismen räknats bort. Det är den summan som ska vägas mot de uppoffringar vi får göra.
Bilarna susar förbi vårt hus från morgon till kväll, själv ska jag försöka ta mig till mitt jobb på polisen. Om några veckor är allt lugnt igen. Jag ska kämpa för att inte bli bitter innan dess.