Vem behöver Svenska kyrkan?

Vem behöver Svenska kyrkan? Det blir kyrkoval den 19 september, men de flesta av medlemmarna bryr sig nog inte den här gången heller.

"Sverige vill helt enkelt inte längre vara ”ett kristet land”. Vi är mångkulturella. Svenska kyrkan strävar att behålla något slags allmängiltighet."

"Sverige vill helt enkelt inte längre vara ”ett kristet land”. Vi är mångkulturella. Svenska kyrkan strävar att behålla något slags allmängiltighet."

Foto: Gorm Kallestad/NTB Scanpix/TT

Insändare2021-09-16 06:03
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

KYRKOVALET

De vet att allt fungerar, särskilt nu när restriktionerna lättar och man kan gå till kyrkan om man vill. Barnverksamheten börjar igen. Konfirmanderna samlas och man pratar med sin präst om förestående begravning. Stenkumla kyrka genomgår en stor renovering.

Utan att vara tvungen till det har Svenska kyrkan följt med i den snabba politiska utvecklingen. Även här tar kvinnorna över. De flesta svenska präster är numera kvinnor. Vigsel av samkönade par drevs igenom. Kyrkan förväntas delta i integrationen av den växande andelen svenskar med muslimsk bakgrund. Största frågan inför det stundande valet tycks vara: Måste den som prästvigs lova att viga samkönade par?  Hittills finns en rätt att gå undan.

Svenska kyrkan har svårt att hantera de grupper som ännu vill se sin kyrka som en del av den världsvida kristenheten. Alltså de stora katolska och ortodoxa kyrkorna i världen. Där är kvinnliga präster otänkbart. Kristen vigsel handlar om att bilda familj med far, mor och barn. Homosexualitet är inte okänt men uppmuntras inte. Nej, jag inser att det finns ingen väg tillbaka för Svenska kyrkan till så omoderna uppfattningar.

Så vad är då denna krympande kyrka? Var har den sitt centrum? I socialdemokratisk eller centerpartistisk ideologi? De två politiska partierna styr i kyrkomötet. Nomineringsgruppernas valmanifest är välmenande uttalanden om diakoni och samhällsansvar. Samt kyrkans stora kulturella betydelse. Men vad är den värd när knappast några barn längre får lära sig de stora bibliska berättelserna i skolan?

Låt oss tala om gudstjänsten! Människans behov att ibland stanna upp och delta i en gemensam rit. Mässans form är uråldrig, man kan reflektera inför varje del av den. I syndabekännelsen: ”… jag har del i världens bortvändhet från Dig…” Mitt sätt att leva bidrar till de skriande orättvisorna, till klimathotet. Att sedan dela en måltid, om också symbolisk, det är det mest självklara tecken på mänsklig gemenskap över alla sociala gränser.

Sverige vill helt enkelt inte längre vara ”ett kristet land”. Vi är mångkulturella. Svenska kyrkan strävar att behålla något slags allmängiltighet. Men vem bryr sig?