När kanonerna mullrar runt Visby och när man möter kunder i affären, som inte bär munskydd trots en allvarlig pandemi, två aktuella situationer då man undrar om politikerna har missat sin uppgift: att bestämma i enlighet med det som gemene man betraktar som sunt förnuft.
Nog är det väl mot allt sunt förnuft att lägga en nationell skjutbana för tungt artilleri mitt i ett av landets mest attraktiva turistområden Visby-Tofta och låta försvarsmakten själv bestämma, när det ska dundra eller om man får bygga på sin tomt.
Och nog är det väl dessutom inte förnuftigt att vi i Sverige inte i likhet med andra länder vidtar skarpa skyddsåtgärder, när faran närmar sig utan väntar tills vi drabbas bara för att Folkhälsomyndigheten (läs Anders Tegnell) i praktiken får bestämma, ofta av prestigeskäl, i stället för regeringen.
Detta är bara två områden där vi upplever mjäkighet och obeslutsamhet hos våra politiker. Vi har ju också upplevt samma velighet och brist på sunt förnuft till exempel då det gäller migrationsfrågan. Man kan ju bara jämföra med danska socialdemokrater eller norska Höyre, som båda visar bestämdhet och handlingskraft.
Och lokalt på Gotland händer inget när det gäller beslutsamhet mot försvaret beträffande utvecklingen av områdena runt militärens övningsområde. Många privatpersoner här i Sverige och på Gotland drabbas av denna beslutsvånda. Folk dör i onödan, detta är väl det värsta, men även i det lilla drabbas man.
Nyligen pågick skjutningar i tre veckor, varje dag, även under senaste helgen.
Politikerna måste, nu när skjutfältet kanske inte går att flytta, införa restriktioner när det gäller skjutningen i Tofta. Det är en sanitär olägenhet att befolkningen och alla djur i området ska plågas av långvariga artilleriövningar. Politikerna måste, i samråd med försvaret, som demokratiskt valda representanter för oss, ta fram ett begränsat och koncentrerat program för övningar, som alla kan acceptera och är förberedda på. Det är tokigt i ett modernt och demokratiskt samhälle att försvaret ensamt ska få bestämma, när man har rätt att störa oss med sitt oväsen.
Ett sådant program skulle kunna vara en grund för att lösa frågan om bygglov nära skjutområdet. De som vill bygga här måste också acceptera att skjutövningar med dess olägenheter får förekomma under starkt begränsade perioder.