Hur länge behöver familjer lida för att barn och ungdomar inte får rätt till den hjälp de behöver när de behöver? När barnet skriker att jag vill dö för jag mår inte bra inuti.
Barnet blir utåtagerande och hämtar alla möjliga sorters tillhyggen för att kunna skada sig själv och andra med.
En del säger att det är ingen quickfix, tacka rackarn för det, när ingen vet vem som ska göra vad. Som ett brorsbarn sa när det va litet "trasigt -laga". Men allt som är trasigt kanske inte kan lagas och absolut ingen vet vem som ska laga. Alla skyfflar över problemen på varandra i tron om att problemen försvinner, för visst försvinner det ifrån deras bord i alla fall.
Alla problem kvarstår dock och sen går det bara runt igen mellan skola-bup-soc och kvar står familjen, som får börja om på ruta ett igen, med ett barn som fortfarande vill ta död på sig själv.
Syskon och föräldrar som står där utan skyddsnät, ingen vabb för barnet är ju friskt på utsidan. Måste föräldrar ta ut all semester för att barnet inte kan gå till skolan på grund av mobbning och inre oro. När tar pinan slut ?
Är det när barnet har lyckats ta sitt eller någon annans liv? Jag undrar vem har ansvar för barn och ungdomar som inte mår bra?