På TV-skärmarna matas det ut hurtig reklam från Arla att de svenska kossorna nu har en frihet och ett skönt liv ute på gröna ängar. Samtidigt ger LRF på sin riksförbundsstämma för några veckor sedan bifall till en motion att nötkreatur i lösdriftsstallar, där 80 procent av korna framlever sina dagar, undantas från kravet på bete och utevistelse.
En mjölkbonde säger i tidningen Land att kor kan ses som produktionsdjur, alltså liknande en industriell sak, inte ett betesdjur. Branschen ger med det här sitt bifall till att betesrätten dras undan för korna.
Samtidigt kan man undra var kalvarna finns när korna är och har varit ute på bete. Inte i hagarna men väl i trånga kalvboxar, stående under lagårdsväggarna eller inomhus, ibland med en förgård framför. Skilda från sina mödrar kort efter födseln får de vistas i sina burar med begränsad möjlighet att röra sig.
En fråga; var finns djurskyddslagarna och den humana tanken att kor och kalvar behöver varandra efter födseln? Och var finns konsumenternas och politikernas röster till gagn för djuren? Som vegetarian äter jag aldrig deras kött, men som djurvän gör det ont att veta under vilka villkor djuren anses ska leva.