Avgångshallen är tyst och ödslig.
Passagerare håller likvaka för Bromma,
känslan är gräslig,
ett hundratal kunde komma.
Så många timmar i väntans tider,
ett decenniums minnen genom sinnet glider,
och man ser att passagerare lider.
Till minnet av en flygplats i världen,
som tog oss en bit på färden.
Vi ska minnas och ej dig glömma,
ditt öde vi ömma.
Hennes dödsrosslingar är nu kännbar,
du som var så underbar,
mitt älskade Bromma.