Alla som kan arbeta ska arbeta. Full sysselsättning är en vital del i ett välfungerande land och något vi bör sträva efter. För att uppnå full sysselsättning krävs dock kunniga politiker med en aktiv arbetsmarknadspolitik, något nuvarande regering med Johan Pehrson i spetsen totalt saknar.
Hur många jobb anser arbetsmarknadsministern att en vanlig människa ska ha för att klara av ekonomin? Då vad man tjänar på sitt arbete tydligen inte är av vikt enligt honom så länge man har ett jobb att gå till.
Vad är det vår högerkonservativa regering egentligen vill med sin nya arbetsmarknadslinje? Handlar det om att putsa siffror i arbetslöshetsstatistiken för att klara 4-procentsspärren i nästa val eller vill man faktiskt få fler människor i arbete?
Samtidigt som Johan Pehrson lägger tid på okunniga debattartiklar där han skuldbelägger individer så är han och hans regerings kompisar i full färd med att skära ner på yrkesutbildningen i sina budgetar.
Arbetsmarknadsministern menar på att arbetslösa ska tvingas flytta dit jobben finns men vad innebär det i praktiken? Om en i hushållet blir arbetslös ska då den tvingas flytta från sin familj eller ska den andre säga upp sig för att kunna flytta med och hålla ihop familjen?
Man skulle nästan kunna tro att Johan Pehrson föreslår att statliga myndigheter ska tvinga familjer till att splittras.
Högerkonservativa älskar att skylla alla problem på vänsterpolitik och så även här där arbetsmarknadsministern beskyller vänsterns politik för att sätta etiketter på människor och dela in dem i grupper.
Granskar vi vad han faktiskt säger så är det tydligt att det är borgarnas förlegade arbetsmarknadspolitik som skapar grupperingar, det otroliga klassföraktet som genomsyrar allt han säger bidrar till att skapa grupper och ställa människor mot varandra.
Frågan till ministern kvarstår: hur ska fler människor komma i arbete? Hjälper hans ihåliga politik? Den enda slutsatsen vi kan se är att Johan Pehrson redan nu ägnar sig åt populism och det enda han är ute efter är att putsa siffrorna i arbetslöshetsstatistiken för att försöka rädda 4-procentsspärren i nästa val.
Är en bra statistik det enda man är ute efter så finns det en enkel lösning: ta ifrån bönderna nycklarna till deras maskiner och låt lantbruket återgå till 1800-talet så har vi genast gott om arbete till alla, men till vilken kostnad för samhället och dess utveckling?