Öppet brev till Stiftelsen Gotlands kyrkors ledamöter.
Per Leino redogör 8/8 i GA om Byggnadshyttans Stiftelses upplösning 2020, och att en olaglig del av en kyrkoepok därmed fått en punkt (restaureringarna uppfyllde inte Lagen om offentlig upphandling). Frågan är om den etiska situationen kring medlen blivit bättre med dagens konstellation efter 36 år?
Mitt bolag CHAB Arkeologi & Byggnadsvård AB deltog för första gången med anbud av antikvarisk medverkan för Sproge, Burs och Endre kyrkor i år. Trots att vi är sakkunniga och funnits sedan 1997, kände inte Stiftelsens upphandlare till oss.
För Sproge kyrka erhölls felaktiga handlingar som påpekades av Länsstyrelsen. Det var därmed omöjligt att offerera på samma villkor. För Burs och Endre kyrkor gick upphandlaren in och ändrade i våra offerter så de blev dyrare än vinnande anbud. Under anbudstiden hölls dialog med det vinnande företaget.
Stiftelsens ordförande fasthåller dock att kyrkans etiska regler hålls, och att det inte bara är priset som är avgörande utan att man även väger in kompetens, goda referenser, samarbetsförmåga och möjlighet att utföra arbetet i tid.
Vi har goda vitsord från både myndigheter, institutioner och uppdragsgivare. Vad gäller kompetensen forskar jag kring de tidigmedeltida husen på Bulverket och ämnar disputera i ämnet. Det övriga förstår jag inte hur det värderats då vi inte erhållit något uppdrag för en restaurering.
Det finns (mig veterligen) inget olagligt kring upphandlingarna då fri prövning gäller, men om kyrkans regler verkligen fastslår förfarandet för etiskt, så borde man nog rannsaka sig med någon som sitter högre upp, ovanför kyrkspirorna?