Vi hinner det vi ska och ibland även lite till

Personal på Iliansgården ger en annan bild än den som tidigare beskrivits i media.

Personal på Iliansgården ger en annan bild än den som tidigare beskrivits i media.

Foto: Emil Karlsson

Insändare2022-05-02 07:51
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Då det har varit olika skriverier om Attendo så vill några av oss i personalen på Iliansgården uttrycka vår syn på hur det är att arbeta där.

Vi håller med om att i början när Attendo tog över var det stressigt och rörigt, vi blev två anställda på dagen som skulle hjälpa tio olika individer upp, på toa, duscha, städa med mera, samtidigt med detta skulle vi hinna att laga mat.

Nu ser det annorlunda ut, vi är oftast tre anställda på dagen måndag-fredag, en kock i köket på vardagarna som lagar mat från grunden och bakar, samt att vi har en städerska. 

Vi är både gammal och ny personal och erfarenheterna är blandade, en del har utbildning, lång erfarenhet eller håller på att lära sig så självklart tar det lite tid att arbeta ihop sig och att få till alla rutiner. Att det är stressigt kan vi inte hålla med om, vi hinner det vi ska och ibland även lite till. 

Vi arbetar personcentrerat och när man är vid en brukare så får det ta den tiden det tar, det går inte att skynda på. Vi har en del aktiviteter och vi bjuder alltid med alla brukare att delta, man måste dock komma ihåg att många är äldre och trötta, någon tycker att det blir för stökigt och andra vill ligga på soffan och få vara ifred. 

Säger en brukare nej så måste vi respektera det, vi kan inte tvinga någon att göra som vi eller anhöriga vill, däremot så kommer vi alltid tillbaka och försöker flera gånger men på olika sätt. Vi har även enskilda aktiviteter så att man inte alltid behöver göra något i grupp.

Vi arbetar inte med tvång och vi bedriver inte heller personlig assistans, vi kan inte vara vid alla hela tiden och det är inte många av våra brukare som vill det heller, många vill vara ifred och en del blir även arga när de tycker att vi kommer in för ofta till dem. 

Däremot så är vi väldigt måna om våra brukare och försöker göra det bästa vi kan för dem, alltid.