I en insändare har undertecknad påstått att Havs- och vattenmyndigheten (HaV) inte har kunskaper om traditionellt husbehovsfiske. Detta vidhåller jag fortfarande samt att det är än värre att man på myndigheten inte vet vilka bestämmelser man infört.
Från västkusten och runt i stort sett hela landet upp till Västernorrland har HaV sedan många år förbjudit nätfiske på grundare vatten än tre meter. Detta förbud gäller från höst över vintern till fram på våren/sommaren. Bestämmelserna varierar lite i tid från län till län.
Under detta nätfiskeförbud får sportfisket fortgå på dessa grunda fiskevatten. Myndigheten skall rimligen inte benämna området som fredningsområde. Bättre att kalla det favoriseringsområde för sportfiske.
Det är riktigt att det också finns fredningszoner som gäller allt fiske. På Gotland har vi fredade zoner utanför många åmynningar under tiden september till och med januari. Då gäller det allt fiske.
Dessa områden är ju väldigt marginella till sin storlek jämfört med nätfiskeförbudet runt hela svenska kusten men fyller en viktig lokal funktion för lekbestånden av främst havsöring.
På Gotland har vi enskilt vatten runt hela ön. 300 meter ut från stranden är vattnet privatägt och utanför äger staten vattnet. Man talar om enskilt och allmänt vatten.
På det enskilda vattnet har markägaren fiskerätten. Inte Havs och vattenmyndigheten.
Eftersom myndigheten har aviserat om att nätfisket på Gotland ska ses över så får vi husbehovsfiskare nog förbereda oss för strid.
För de som följde teveserien Fiskekriget utanför Haparanda så fick ju myndigheten ge med sig när man försökte dribbla bort den enskilda fiskerätten för ortsborna. Återigen, fiske till förmån för sportfisket.
Det verkar som om myndigheten aldrig kan eller vill förstå att traditionellt husbehovsfiske kan fungera alldeles utmärkt i samklang med sportfiske.