Den 4 december 2008 beslöt Sveriges regering att ratificera den konvention som kommit ett par år tidigare om rättigheter för denna grupp. En av teserna i konventionen är att mänskliga rättigheter och friheter är universella, odelbara och inbördes oberoende och relaterade till varandra. Behov som dessa individer eller grupper av människor har får inte åsidosättas eller diskrimineras.
Nationellt finns stora skillnader mellan hur olika patientgrupper eller elever (med särskilda behov istället för med grundläggande behov) eller särskilda sociala eller omsorgskrävande behov inom socialtjänst och omsorg har det.
Regionerna och kommunerna sätter upp egna, ofta begränsande, regelverk. Patientföreningar riskerar att få reducerade bidrag. På Gotland ser vi en trend att de minsta föreningarna riskera att få ännu mindre stöd.
Orättvist. Orättfärdigt.
Vi oroas över:
- En allt sämre färdtjänst, kommande prishöjningar på högkostnadsskyddet både för patientavgiften som läkemedel.
- Regionens minskade ekonomiska resurser för kommande år. Många av våra patientgrupper kommer att få en betydande försämring. Vi har skrivit ett brev till regeringen och formulerat att vårt ö-läge innebär försämrad ekonomi, samverkan med grannkommuner och brist på, ja rent av avsaknad av kompetens.
- Bristen på kontinuitet inom vården. Många av våra patienter är multisjuka, beroende av flera medicinska specialiteter. Att behöva dra sin sjukdomshistoria inför en oerfaren, och ibland oengagerad, vikarierande läkare underlättar inte situationen.
- Avsaknad av kompetens, inte ens något så fundamentalt som en fungerande smärtvård finns tillgänglig här.
- Avsaknaden av en aktuell rehabiliteringsplan.
- Att föreningar och gym har fått ta över merparten av rehabiliteringsarbetet för enskilda patienter.
- Att våra basala behov allt oftare kommer i skymundan. Allt från höga trottoarkanter till minskat stöd för personlig assistans gör att vi kommer allt längre från visionen som Sverige och FN formulerat.
På Gotland är Funkisam paraplyorganisation för drygt 20 patientföreningar och organisationer för funktionshindrade.
Ibland märker vi positiva ansatser, som vid nya utformningen av badet vid Kallis. Enstaka tjänstemäns och politiker visar intresse för några av våra sakfrågor. Men det krävs ett principiellt omtag genom verksamheter, såväl statliga, regionala som av civilsamhällets olika aktörer. Vi står till förfogande för att identifiera förbättringsområden!