Vi väntar på en buss som aldrig kommer

Vi unga är mer engagerade i samhällsfrågor än någonsin. Gång på gång lyfter vi fram kollektivtrafiken på landsbygden som ett stort hinder.

Insändare2022-07-10 13:11
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Trots löften från politiker ser vi ingen förändring. Politiker från alla läger har länge lovat satsningar på en levande landsbygd. Senast i regeringens budgetproposition utlovades stora satsningar på “en kraftfull politik för att hela landet ska utvecklas”. Regeringens ungdomspolitiska mål säger att alla unga ska ha makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen.
Under 2021 och 2022 har organisationen Youth 2030 Movement träffat 2500 unga över hela Sverige. Många beskriver gles kollektivtrafik som ett stort hinder. Kollektivtrafiken behövs för att vi ska kunna förverkliga våra drömmar, ha makt att forma våra liv och möjlighet att påverka samhället.
Men samtidigt som det görs politiska satsningar på vuxna, står vi unga här vid en hållplats och väntar på en buss som aldrig kommer.

 

I de familjer där det saknas ekonomiska förutsättningar för att skjutsa till träningen eller hämta från fritidsgården blir förutsättningarna ännu sämre. Gles trafik hindrar oss från att ta extrajobb som bidrar till utvecklingen av lokala företag och skatteintäkter för kommuner. Glesa turer gör att vi inte får samma tillgång till vård vi har rätt till. Vi som vill åka till BUP eller ungdomsmottagningen behöver någon som kan skjutsa.
Enligt rapporter kan vi konstatera att det är vi unga som använder kollektivtrafiken mest. Men det är vuxna som tar beslut om resandet - vi är inte ens tillfrågade.

Därför kräver vi att:
– Politiker bygger ut kollektivtrafiken så att vi unga kan leva, utvecklas och förverkliga våra drömmar, var vi än bor
– Beslutsfattare utvecklar kollektivtrafiken med våra tankar, behov och idéer i beaktande
– Staten tillför ytterligare ekonomiska medel till den regionala kollektivtrafiken

Vi är trötta på att stå här och vänta på en buss som aldrig kommer.
Vi som skriver under den här artikeln är 23 unga från hela Sverige, mellan 14 och 21 år. Vi bor i Nedre Svartlå, Unbyn, Sollefteå, Uppsala, Östersund, Falkenberg, Strömsund, Svanavattnet, Dorotea, Siljeåsen, Borgafjäll, Storberget, Matfors och Ugglarp.