Denna dag för ett år sedan, troligen vid två-tiden på natten till en måndag, klev en kirurg ombord på ett ambulansflygplan i Umeå med destination Stockholm.
Där mötte planet upp ytterligare en kirurg från Karolinska Sjukhuset troligen med en del specialverktyg. Planet lyfte och landade senare i Visby, kirurgerna kördes med ilfart till lasarettet och de bytte om till operationsställ.
Klockan 03.54 på Lucia-morgonen klev de båda in på IVA, högg tag i mig och sa ordagrant ”Hej Björn, godnatt Björn, vi syns i Stockholm”. Sedan vet jag inget mer förrän jag vaknade upp i Stockholm på eftermiddagen.
Jag var på Visby lasarett och återhämtade mig efter en by-pass operation. Jag vet att jag gick och lade mig på kvällen den 11 december och nästa jag vet är hur jag sitter på sängen och Frida (en av sköterskorna) sitter på huk framför mig, håller mina händer i ett hårt grepp och säger ordagrant ”Det är inte riskfritt det här”.
Vadå inte riskfritt? Jag frågade ”Vad menar du med det, jag har ingen aning om vad du pratar om?”.
Det visade sig att jag i min värld helt plötsligt förflyttats framåt drygt ett dygn, till den 13 december klockan 03.50, utan att ha en aning om vad som hänt från den 11:e.
Frida berättade att jag fått vätska i hjärtsäcken och att de väntade på kirurgen. Under tiden fick jag inte lägga mig ned för då skulle hjärtat sluta slå. Just då kom kirurgerna gående i korridoren bakom henne vilket jag berättade för henne.
Senare har jag fått veta att jag under hela tiden varit vid medvetande, kontaktbar, var med dem när de förflyttade mig till IVA och diskuterade med röntgenläkaren som upptäckte vätskan i hjärtsäcken. Jag kommer inte ihåg ett skvatt.
Jag är ingen kändis, inte rik, inte vacker eller ung och ändå lägger man ned så mycket tid, organisation och resurser för att undsätta mig i en krissituation och rädda mitt liv.
Jag är stolt över vår sjukvård, jag är ytterst tacksam mot sjukhuspersonalen, lycklig över att inte bo på andra sidan Atlanten och jag kommer aldrig mer klaga över vår kommunalskatt!
Lucia kommer vara en mycket speciellt lycklig dag för mig i resten av mitt liv!
I dag lyfter jag hatten och höjer glaset i vördnad och hyllning till vårt ambulansflyg, vår sjukvård och framför allt sjukvårdspersonalen!