Anders R Johansson har visst citerat mig i nazistboken. (Lars Lundström 28 oktober). Nog har jag skrivit så nån gång när jag resonerat om kommunismen, sådan vi sett den i Sovjet, i Kina, i Östtyskland. 

Den jämlikhet som faktiskt fanns där byggde på omfattande kontroll, förtryck om man så vill. ”Fattigdomen fördrages lättast när den delas av alla” sa visst den gamle ekonomen Ernst Wigforss.

Både Johansson och Lundström skriver så vackert om det jämlika samhället. Där konkurrerar inte länder, där tar man ut skatter på förmögenheter och fördelar till alla, där sprider man rikedomen. 

Om inte ”om” hade varit. Om man bara kunde få fram den där solidariska, oegennyttiga människan.

Kristendomen har en så mycket mer realistisk syn på människan. Jesus fördömer penningens makt,  utdelar hårda straff efter döden för rika människor, men han vet också: ”De fattiga har ni alltid ibland er”. 

Vi har inte kommit längre än så. Vi har inte lyckats skapa ”den  nya människan”. Jag tror vi trodde på henne på 70-talet.

Ingen av dessa herrar nämner ordet ”kommunism” i sina bilder av det goda samhället, fast de menar att ojämlikheten beror på ideologi. Vilken ideologi är det då man tror på? Visst kan man som ekonomen Thomas Piketty skapa en dröm om ett jämlikt idealsamhälle. 

Erk du, Maja du, hur ska vi få’t?