”Vilket värde har orörd natur?”

Den 7 maj ska mark- och miljödomstolen lämna besked om det blir ett nytt 30-årigt tillstånd för Heidelberg Materials eller om de blir utan ”materials” i Slite.

Kalkbrottet vid File Hajdar. Här vill Heidelberg Materials få fortsatt tillstånd att bryta kalk för cementtillverkning.

Kalkbrottet vid File Hajdar. Här vill Heidelberg Materials få fortsatt tillstånd att bryta kalk för cementtillverkning.

Foto: Karl Melander/TT

Insändare2025-02-12 15:51
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

De vill få tillstånd att bryta 3,8 miljoner ton, varje år i 30 år, på norra Gotland. Totalt blir det 114 miljoner ton av gotländsk berggrund som ska brytas. Det är ganska mycket. Heidelberg Materials vill försäkra sig om att de har ett långsiktigt brytningstillstånd i Slite. Det tycker jag är bra då hittills opåverkad mark kommer att tas med i ansökan, vilket borde öka risken för avslag. Vilket värde har orörd natur? 

Jag har funderat över varför Heidelberg Materials tar risken som det innebär att ansöka om ett längre tillstånd, där påverkan blir tydligare. Är det för att de tar samhällsansvar? Att de vill säkra byggsektorns behov? Men Byggnadsarbetaren skrev redan 2021 följande om ersättningsmaterial i cement: ”− En metod är att använda masugnsslagg. Slaggen har cementliknande egenskaper. Masugnsslagg är en avfallsprodukt som uppstår vid tillverkning av stål. Slagg finns det gott om i Sverige, eftersom vi har mycket stålproduktion här. Enligt forskning på Kungliga tekniska högskolan kan upp till 80 procent av kalkstenspulvret i framtiden ersättas av masugnsslagg, säger Johan Silfwerbrand, professor i betongbyggnad.” 

Forskning på ersättningsmaterial pågår för fullt. Kan det vara därför som Heidelberg Materials vill försäkra sig om ett långsiktigt brytningstillstånd? De vill helt enkelt tjäna så mycket pengar de rimligen kan på vår berggrund innan ersättningsmaterialen tar över? Kanske om 30 år? Samma artikel i Byggnadsarbetaren: ” – För varje ton producerad cement genereras 700–900 kilo koldioxid. Motsvarande mängd för varje ton producerad Merit (Produktnamnet på slagg-bindemedlet) är 20–40 kilo koldioxid. Det är en enorm skillnad och visar svart på vitt vilket kraftfullt alternativ vi har här, säger Henry Flisell, teknisk chef vid Swecem.” 

Varför går man inte vidare med denna metod istället för idén att fånga CO2 ur luften? Det fanns en tid, för inte så länge sedan, då västvärldens rika länder tyckte att det var försvarbart att exploatera och bryta värdefulla ämnen i fattiga länder som inte kunde försvara sig. Men på Gotland? Idag?