– Utsikten med 250 meter höga, blinkande torn
– En massiv avverkning av skog och byggandet av 10 m breda vägar och 1000-tals kvadratmeter uppställningsytor, alla hårt preparerade för att tåla extremt tunga transporter och lyft
– Fundamenten med cirka 1300 ton armerad betong, som med stor sannolikhet för alltid lämnas i marken, om inte markägaren bilar bort det.
– Vingar, som sprider både mikroplaster och Bisfenol-A i naturen och som för tillfället i alla fall inte kan återanvändas, utan grävs ner i massiva deponier.
– Massakreringen av insekter och fåglar, inklusive fridlysta rovfåglar såsom havsörnar. I en studie för att par år sedan konstaterade man att bara i Tyskland dödas cirka 80 000 fåglar och 1 200 miljarder insekter varje år
– Infraljud från vindkraftverk ger svåra hälsoproblem hos människor som bor till och med så långt som 20 km från verken, vilket många studier och vittnesmål bekräftar. Hur det inverkar på djur finns det knappt någon forskning i, men vittnesmål om att renar och älgar flyr vindkraftparker.
Det har även visat sig att medellivslängden för vindkraft på land är bara 15 år och till havs 12 år. Då ska de rivas och nya byggas. Detta är varken grönt eller hållbart!
Trots att vindkraften subventioneras massivt, trots att alla vi elkunder betalar för de tusentals mil av kablar som dras till verken och trots att vindkraften trissar upp elpriset, så går de flesta svenska vindkraftsbolag med förlust. Många har även redan gått i konkurs. Så det är sannerligen ingen ekonomisk vinst för någon och för varje MW vindkraft som byggs, måste lika mycket back-up-kraft finnas tillgänglig. Så med vindkraft betalar vi för två kraftslag för samma produktion.
Med detta sagt är det uppenbart att vi inte behöver mera vindkraft på Gotland. Vi behöver en tredje kabel, speciellt för att ersätta de två existerande vars bäst före datum börjar närma sig. Men för att säkra tillförlitlig el för oss på Gotland behöver vi en egen produktion och det miljövänligaste och enda möjliga fossilfria alternativet är kärnkraft. Small Modular Reactors (SMR) testas nu i Kanada, Ryssland och Kina och man tror att utvecklingen snart gått så långt att dessa snart kan börja produceras i större mängd. Dessa kan serietillverkas i verkstad, kan inte få en härdsmälta och kan använda redan utbränt bränsle från traditionella kärnkraftverk och utnyttja det långt mera.